Blev uppmärksammad i förra veckan på en Reel som snurrade runt på Instagram. Där ifrågasattes prissättningen hos en av de stora secondhandaktörerna. Skaparen av inlägget kunde inte förstå varför deras priser var så höga och hur deras vinstmarginal inte kunde vara högre när de bara använde material som ”de fått”.
Det här fick mig att tänka, tror alltså folk på allvar att gåvor som ges till second handorganisationerna, utan någon form av handpåläggning kan ställas rakt ut i butik?
Det finns otaliga second hand aktörer som har berättat om att de får ta emot mer skräp än de får ta emot verkliga gåvor, och att de på så sätt blir mer än avfallsaktör än vad de bli en second handbutik. Men även utan det. Om vi säger att personer är duktiga nog och bara lämnar in saker som man faktiskt tror kan säljas igen, så behöver det transporteras till butik, sorteras i olika kategorier, värderas, prissättas, sättas på plats i butiken (så du som konsument lätt kan hitta det du söker efter) och i slutänden säljas. Lägg där till kostnaden för personal likväl som lokal för att kunna uppehålla själva butiken.
Secondhandaktörerna kanske inte alltid har en kostnad för inköp av produkter, men kostnaden för att sälja produkten är ändå långt ifrån noll. Det här är viktigt att förstå om vi i framtiden ska öka försäljningen av second hand, om det så handlar om möbler, kläder eller bilar, så finns det en kostnad. Den kostnaden behöver någon betala.
Vad som är en attraktiv secondhand för dig, är kanske inte en attraktiv secondhand för mig. För vissa finns det ett värde främst att secondhand kan hålla låga priser, för andra finns det ett värde i att kunna hitta unika produkter som inte går att hitta i mainstream butiker medan det för andra har ett värde av att vara etiskt. Därför ser second handbutiker olika ut beroende på vilken målgrupp de vänder sig till och också vad den här målgruppen är villig att betala.
En produkt har inte ett lägre värde enbart för att den redan är brukad. Det är antikmarknaden om något ett lysande exempel på.
För att kunna hantera större volymer secondhand produkter och material i framtiden kan vi därför inte heller fastna i användandet av manuella tekniker och inlämning för att få ut det på marknaden igen. Tekniska lösningar kommer vara avgörande.
Men vad vi vet är att varken nu eller senare kommer second handmarknaden vara en del av vår konsumtion som vi får gratis.
Välgörenhet är en sak och den kommer alltid ha en plats, men second hand handlar långt ifrån bara om välgörenhet och behöver på ett helt annat sätt än vad det är idag bli en del av vår konsumtionsnorm.
Elin Segerlind, kommunikatör Wargön Innovation