Vad krävs för att återanvändning ska bli norm och på sikt enklare än nyköp? Återanvändningen ökar men står fortfarande för en mycket liten del av vår totala konsumtion. I projektet Usereuse har IVL Svenska Miljöinstitutet i samarbete med ett antal begagnataktörer tagit fram fyra framtidsscenarier om hur återanvändning kan fungera i Sverige år 2035.
Är det möjligt att se en annan framtid än de mörka scenarier som präglar våra nyhetsflöden? Samtidigt som vi är realistiska och undviker fantasifulla science fiction lösningar?
Det är i alla fall viktigt att försöka menar IVL Svenska Miljöinstitutet som nu genomför ett grundligt projekt tillsammans med en rad aktörer för att se hur framtidens återanvändning kan se ut. För hur vi ser på framtiden påverkar de val vi gör idag menar dom.
− Berättelser om var vi är och vart vi ska formar hur vi ser på världen. Därför påverkar de också vilka handlingsvägar vi ser som möjliga, säger Liv Fjellander, projektledare på IVL Svenska Miljöinstitutet.
Berättelser kan hjälpa oss att släppa taget om vissa idéer och perspektiv för att nyfiket utforska andra möjligheter.
I scenarierna målas en bild upp av att det år 2035 i Sverige är det enklare att återanvända än att köpa nytt. Det utökade företagsansvaret och framförallt producentansvaret minskar råvaruanvändningen och öppnar för nya verksamhetsformer.
Begagnat finns i alla prisklasser men det är snarare att det är lätt att göra rätt och viljan att ge ett lågt klimatavtryck som skalat upp återanvändning.
Det är enkelt att skicka saker vidare och att hitta prylar begagnat. Vi måna om våra saker och väljer med omsorg.
I sceneriet ägs produkter i huvudsak av tillverkare och butiker snarare än av privatpersoner. Tillgången till tjänster som reparation, rekonditionering, uthyrning och prenumeration
har ökat avsevärt.
Nyproduktionen ska bära sina egna hållbarhetskostnader samtidigt som det blivit resursbrist. Det ökar värdet på befintliga saker och de flesta företag har återanvändning som en del i sitt erbjudande. Stora företag som säljer saker förväntas inkludera reservdelar, reparation och möjlighet att skicka dem vidare.
Ökade hållbarhetskraven i offentlig upphandling driver på återanvändningen. Regleringar får företag att ta ett större ansvar och våga satsa långsiktigt på nya affärsmodeller.
Det ska vara förbjudet att klassa fungerande varor som avfall.
”Produkt som tjänst” blomstrar, och därför går många företag längre än vad regleringen kräver.
”Urban mining” går från att enbart fokusera på återvinning till att också inkludera återanvändbara delar. Befintliga byggnader byggs om eller renoveras och storskalig återanvändning av
bygg- och inredningsmaterial har etablerats.
Industriell symbios har utvecklats i många branscher och skapar samarbeten kring det som andra kan använda.
Saker är designade för återanvändning med lång livslängd genom reparerbarhet, standardisering, uppgraderingar. Modulära produkter gör det lätt att byta delar.
Antalet oanvända saker som lagras hemma minskar kraftigt.
Hantverkskunskap, liksom sakers historia är högt värderade. Sakerna vi skaffar, använder och behåller har ett högt ekonomiskt värde, men framförallt ett högt kulturellt och emotionellt värde. Sakers historia är en tillgång som gör dem mer personliga.
De nya köpmönstren gynnar producenter av varor med hög kvalitet, lång livslängd och högt andrahandsvärde.
Tillgång är viktigare än att äga. Människor värderar upplevelser och fritidsaktiviteter högre än materiella ägodelar.
Framtidsscenarierna är skapade av IVL tillsammans med Stockholm Vatten och avfall, Mölndal stad, SÖRAB, Blocket, Citycon, Myrorna, Artikel2, Ikea, Uppsala Vatten, Retuna, Nacka Vatten Avfall, Hygglo, Returhuset och Beleco.
Rapporten finns att läsa här i sin helhet.
