Att prata om klimatförändringar är aldrig lätt. Ämnet är komplext och upprörande. Tidningsrubriker förmedlar dåliga nyheter mycket oftare än goda.
Strategier baserade på omfattande analys av teorier och forskning inom socialpsykologi, sociologi, miljöstudier och medievetenskap kan bana väg för en enhetlig strategi för klimatengagemang och medborgarförstärkning.
Här är fem sätt att kommunicera klimatberättelser på ett sätt som håller människor engagerade och motiverade att vidta positiva åtgärder.
1. Ge människor handlingskraft
Enligt den banbrytande forskning som publicerades 1974 av den kanadensisk-amerikanske socialpsykologen Albert Bandura, är människor kapabla varelser som kan övervinna rädslor och leva lyckligare, mer motiverade liv om de leds på rätt sätt. Han genomförde ett berömt experiment med personer som var rädda för ormar.
I ett scenario höll en assistent en orm i sina händer eller höll den i en bur, medan den rädda personen tittade på. I ett annat scenario fick personen hålla en orm i en kontrollerad miljö, med assistenter redo att ta tillbaka ormen vid minsta tecken på obehag. Bandura upptäckte att att se någon annan hålla en blank, vässande reptil inte förbättrade personens känsla av egenmakt särskilt mycket.
Däremot, genom att själv hantera den skrämmande varelsen, kände sig deltagarna mer i kontroll – och var mer benägna att övervinna sin rädsla. Denna metod är känd för att stärka människors känsla av handlingskraft. Genom att ta itu med problemet genom en blygsam handling i taget, är det troligt att en person blir mer trygg i sin förmåga att ta sig an större utmaningar.
När det gäller klimatkommunikation behöver vi kunna kontrollera åtminstone små delar av situationen för att psykologiskt kunna hantera större utmaningar. Klimatkommunikatörer kan ge praktiska förslag på livsstilsförändringar, genomförbara aktivisttekniker och politiskt engagemang – för att stärka känslan av egenmakt hos publiken.
2. Gör frågan lokal
När jag forskade för min nya bok, Effective Climate Communication, upptäckte jag att många länder med färre resurser har svårt att presentera lokala berättelser kopplade till klimatförändringar. De tenderar att förlita sig på den västerländska agendan kring FN:s klimatmöten eller globala rapporter.
Bristen på korrespondenter på plats (se studier om Afrika söder om Sahara, Nigeria och Sydafrika, samt länder i Sydamerika och Asien) gör att många medier i utvecklingsländer ignorerar de mycket lokala konsekvenserna av den globala uppvärmningen. När människor är mindre förberedda på extremväder, blir de mindre benägna att kräva förändringar från sina regeringar eller investera i väderresistenta grödor och andra förebyggande tekniker.
Genom att fånga perspektiv från lokala företag och forskare kan människor lättare prata om de direkta effekterna av klimatförändringar på den lokala miljön.
Till exempel fokuserade Greenpeace Indonesien på tre teman på sin Instagram-sida:
• Bilder på översvämningar och de människor som drabbats.
• Uppmaningar att byta till förnybar energi.
• Argument mot Omnibus-lagen, som gör det möjligt för kolbolag att enkelt förnya sina licenser vart tionde år.
Att koppla klimatförändringarnas lokala påverkan till en möjlig lösning – att minska kolbrytning – resulterade i ett betydande antal klick och kommentarer på berättelserna. Även om sambandet mellan Instagram och allmän opinion är svårt att bevisa, är Omnibus-lagen fortfarande starkt ifrågasatt av det indonesiska samhället.
3. Gör berättelserna relaterbara
Om du inte heter Elon Musk, Bill Gates (medgrundare av Microsoft) eller Ursula von der Leyen (EU-kommissionens ordförande), har du ingen direkt kontroll över hanteringen av klimatförändringar på global nivå.
Men det skulle vara fantastiskt att höra fler berättelser om människor som avstår från långflygningar, väljer bort kött och flyttar sina pensionspengar från fossilbränslefonder. Det finns så många berättelser som kan berättas för att inspirera till känslor av samhörighet och hopp.
Enligt den klassiska teorin om ”social proof”, om vi kan vara säkra på att ett nytt beteende är en social norm, blir vi mer benägna att ändra vårt eget beteende.
Så snart människor uppfattar att avstå från kött, flygresor och onödig konsumtion är ett vanligt beteende i deras sociala kretsar, kommer de att finna det lättare att göra detsamma – vilket bevisas i denna studie om tyskars flygintentioner och forskning om sociala gemenskapers påverkan på klimatvänliga beslut i Europa.
4. Undvik “domedagsretorik”
Att titta på thrillers om världens undergång på en skärm kan vara eskapistiskt och på ett märkligt sätt lugnande. Men att bevittna apokalypsen utspela sig framför oss, genom otaliga nyhetsnotiser och inlägg på sociala medier, är betydligt mindre tillfredsställande.
Berättelser som jämför klimatförändringar med mänsklighetens slut är avsedda att väcka handling – men leder oftare till passivitet och tillbakadragande.
I vissa redaktioner frodas de tre D:na i mötet med planetära problem:
• Förnekelse (Denial)
• Förhalning (Delay-ism)
• Avfärdande (Dismissal)
Domedagsberättelser öppnar dörrar för falska profeter och självutnämnda superhjältar som lovar att lösa problemet men som i slutändan hamnar i populism och syndabockstänkande.
Att undvika domedagsretorik möjliggör istället “stubborn optimism”, ett begrepp förespråkat av Christiana Figueres, tidigare chef för FN:s klimatkonvention (2010–2016). Det innebär en dubbel strategi: att både erkänna problemets allvar och kostnaden för förseningar – men samtidigt se den nuvarande situationen som en möjlighet att förhindra större skador och fokusera på lösningar.
5. Skapa en ny normalitet
Att ha en särskild avdelning för klimatförändringar i en mediepublikation är en fin gest som visar att organisationen bryr sig om frågan. Men hur sannolikt är det att människor klickar på den bara för att upptäcka en flod av negativa nyheter?
Att inkludera klimatperspektivet i de flesta berättelser, från mode till resor, hjälper till att normalisera klimatförändringar som en del av våra liv.
Det behövs inget moraliserande. Ingen vill bli uppläxad för att ta ett flyg för att besöka sin familj långt bort. Men subtila resetips om lokala destinationer, kreativa köttfria recept eller en innovativ modeartikel om restyling istället för nykonsumtion kan erbjuda alternativ på ett kreativt sätt.
Det bör inte vara ett tabuämne vid middagar eller sociala evenemang. Genom att undvika att göra klimatfrågan till något avlägset och svåråtkomligt, kan vi hjälpa människor att vara medvetna och engagerade i att hantera dess olika aspekter.
Att vara medveten om klimatförändringar som en ny norm är sundare än att försöka ignorera eller förneka dem. Engagemang i vår tids största fråga är den bästa katalysatorn för förändring vi har.
Anastasia Denisova Senior Lecturer in Journalism, University of Westminster
Artikeln är återpublicerad från The Conversation med tillstånd. Översättning Henrik Persson.