Varje år hälls runt 119 miljoner koppar kaffe ut på svenska restauranger. Det visar en ny studie från Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), där forskare under 76 dagar följde kaffeflödet på sex restauranger. Tio procent av allt bryggt kaffe gick rakt ner i vasken – och det utan att ens nå gästen.
En förklaring till svinnet är vår tradition av att det förväntas att påtår ingår i priset.
– Det är oerhörda mängder kaffe som vaskas. Det är en onödig belastning på miljön och för restaurangernas ekonomi, säger Rosa Hellman, en av forskarna bakom studien.
Glömt i cirkulära omställningen
Kaffe nämns sällan när vi pratar om matsvinn eller cirkulär ekonomi. Trots att produktionen ofta innebär avskogning, kemikalier och långväga transporter. Att sedan kasta det innan det ens druckits, blir ett dubbelproblem: både ekonomiskt och ekologiskt.
Forskarna pekar ut en systemnivåeffekt: för att kunna erbjuda “kaffe när som helst”, brygger många restauranger mer än vad som faktiskt går åt. Samtidigt vet man att kunder reagerar starkt på att inte få sin påtår – vilket gör det svårt att minska mängden kaffe utan att också ändra vanor och normer.
Svårt att mäta, lätt att missa
En viktig slutsats i studien är att den största drivkraften för att minska svinnet inte är miljöhänsyn – utan kostnaderna. Restaurangerna i studien upplevde också att det var svårt att hinna mäta svinnet, trots att det är en förutsättning för att kunna minska det.
– Den som vill förstå sitt svinn måste mäta det. Men upplevd tidsbrist gör att många fortsätter som vanligt – och tar kostnaden, säger Rosa Hellman.
En systemfråga – inte bara en vanefråga
SLU:s studie publicerades nyligen i Resources, Conservation and Recycling och är ett viktigt tillskott till diskussionen om resursslöseri i vardagliga system. Kaffesvinnet är inte bara en fråga om slarv eller attityder – det är ett systemfel, inbyggt i förväntningar, serviceideal och svag feedback.
Vill man minska svinnet, behövs nya rutiner för mätning, men kanske också nya affärsmodeller som belönar resurshushållning snarare än överutbud. Här finns en tydlig koppling till cirkulär ekonomi – att börja se varje kopp som en resurs som förtjänar att användas, inte bara produceras.
