80 miljoner ton solceller kommer skrotas runt 2050. Trots att de innehåller värdefull råvara riskerar de att hamna på deponi. Är Sverige och branschen redo för att hantera ett stort framtida problem och kanske omvandla det till en möjlighet?
Solceller installeras som aldrig förr och kommer inom kort vara en viktig del av energimixen. Industrin beräknas sysselsätta så mycket som en halv miljon arbetare till 2030.
Solceller har en livslängd på runt 20 år. Efter det måste de tas omhand, i dagsläget nästan uteslutande genom deponi.
Ett gigantiskt sopberg håller på att byggas upp. Beräkningar visar att 2050, när dagens paneler ska skrotas kommer de uppgå till 80 miljoner ton.
Beredskapen är låg för att hantera dessa mängder, även om solcellerna inte direkt innehåller miljöskadliga ämnen är deponi en gigantiskt kapitalförstörelse och tar ut värdefulla råvaror ut kretsloppet – samtidigt som EU spår en inom kort akut kris med brist på strategiska råvaror inom unionen.
En fabrik för återvinning har byggs i Frankrike av företaget Veolia och mindre anläggningar finns i Usa. Men kapaciteten för dessa är alldeles för liten och avstånden för långa för att kunna beta av det kommande sopberget.
Veolias anläggning använder mekaniska metoder exempelvis genom att separera aluminiumramen. Glas, kisel och andra metaller mals ner till glasavfall som kan säljas som byggmaterial eller andra industriella tillämpningar.
Ett annat franskt företag, Rosi Solar, har istället utvecklat en process för att få ut silver, silikon, bly, kisel och andra värdefulla material från panelerna.
Värdet på de enskilda råvarorna och komponenterna i en solcell beräknas vara ungefär 50 procent av en ny. Men kostnaderna för att återvinna dessa är i stort sett lika hög, eller högre, så det finns idag ingen lönsamhet i återvinningen.
Vissa råvaror har visserligen ökat dramatiskt i pris på senare tid, så som silver och kisel. Problemet är att priset varierar starkt upp och ner vilket gör det svårt att räkna på en långsiktig investering i ny teknik för utvinning av dessa material.
Marknaden för renoverade och återanvända paneler är svag, även om det pågår försök att få lönsamhet. Exempelvis genom att sälja återbrukade paneler från solparker till privatkunder. Fast begagnade paneler genererar inte lika mycket energi, och för hushållen står själva panelerna bara för halva kostnaden vid installation.
Solcellsberget kommer drabba även Sverige och frågan är hur och om branschen är förberedd. Regeringen har i Tidöavtalet särskilt lyft fram behovet av forskning runt återvinning av solceller, men inte dedikerat några extra pengar till detta.
EU kräver att tillverkarna samlar in och återvinner använda solpaneler och finansierar forskning om uttjänta lösningar för den teknik de producerar.
Anna Werner på branschorganisationen Svensk Solenergi menar att det måste skapas incitament för få igång återvinningsindustrin i Sverige. Exempelvis någon typ av stödsystem för att utveckla affärsmodeller eller bankgarantier.
Industrin har svårt att klara av ett teknikhopp själva eftersom tillgången på råvaran inte kommer på allvar förrän om 15-20 år då dagens solceller ska skrotas. Innan dess kan inte större investeringar i återvinning löna sig, och när väl behovet kommer och råvaran blir tillgänglig kan det vara för sent att bygga upp processer för återvinning.
De solceller som idag ska skrotas kan lämnas på den kommunala återvinningscentralen om man är privatperson och där kommer de blandas med övrigt elektronikavfall. Säljaren av solcellen betalar en återvinningsavgift för att bekosta framtida deponi eller återvinning av solceller.
Större anläggningar, så som solcellsparker har redan vid installationen avtalat om återställning och återvinning.
– Jag önskar att vi kunde få till en återvinningsanläggning i Sverige men har inte fått något konkret förslag presenterat för mig, säger Anna Werner på Svensk Solenergi.
– Men det finns flera som vill bygga solceller i Sverige och då kan det bli förändring eftersom hänsyn till enklare återvinning kan tas redan vid produktionen, säger Anna Werner.
Marknadsledare i Sverige, Sveasolar, bevakar frågan om återvinning noga. Speciellt med tanke på om en marknad för återvunna solceller skulle växa fram.
Malin Cronqvist, Hållbarhetschef på Svea Solar svarar via mejl på Cirkulära Affärers frågor.
Återvinns de solceller som byts ut till nyare?
Vi har i dagsläget mycket få fall där en panel behöver bytas ut då livslängden på solcellspanelerna är 25-30 år, men när det sker tar vi hand om den icke-fungerande panelen genom att lämna in den till återvinningscentralen eller låta återvinningsaktörer hämta upp för återvinning.
I teorin kan i princip allt material i en solpanel återvinnas, PV Cycle en Europeisk branschorganisation för återvinning, hävdar att det kan nå upp emot 95%. Men den typen av återvinning är inte finansiellt gångbar idag på grund av de låga volymerna, men i framtiden kommer det såklart finnas en helt annan marknad.
Hur är planen för återvinning av de solceller ni säljer idag?
Vi har initierat två projekt för att bidra till att en gedigen och hållbar plan för återvinning kommer på plats. Det ena handlar om att testa hur en panel kan återvinnas rent tekniskt.
Det andra handlar om att tillsammans med både återvinningsföretag, akademi och andra branschaktörer undersöka hur ett storskaligt återvinningssystem för paneler ska utformas, vilket inkluderar insamlingssystem, regelverk, ersättningsnivåer och incitamentmodeller.
Solpaneler är byggda som en smörgås med celler i mitten.
Kisel används som halvledare, de som omvandlar ljus till elektricitet. Tunna remsor av metall, vanligtvis silver, korsar ytan av kiselkristaller i varje cell och flyttar elektricitet in i panelens kopparledningar.
Solcellerna är inkapslade i en skyddsbarriär av genomskinlig plast. Framsidan täcks av glas och baksidan är vanligen av PET–plast. En aluminiumram omger det hela.
Den skiktade konstruktionen är ändamålsenlig för solcellen och elproduktionen men den gör dem svåra att dekonstruera när panelerna har nått slutet av sin livslängd.
